Första snön, så ren, så oskuldsfull. Snön ger glädje, sorg, arbete, trafikkaos, vatten, ja pappret kan fyllas på med ord relaterade till dessa vita, gnistrande diamanter. Diamanter som faller från himlen likt en matta av kristaller. Ser du snön så vit och vacker, känner du kylan så bitande och kall, hör du knastret från marken där du går?

Snön så vit och ren.
Kanske kan det kalla,gnistrande, väcka en slocknande själ
Om jag lägger mig här
Låter det vita bädda in mig och väntar

Väntar på att allt ska försvinna
Att allt det goda ska synas framför mina ögon
Och det onda försvinna från mitt minne
Snöns vita sken som för mig in i drömmar

Kan hända att jag då vaknar
Med ett leende av lycka på mina blåa läppar
Utan sorgen omkring mig
Nu låter jag det vackra, vita sakta söva mig

"Cataya"

//Molnflickan