De utsatta barnen

Är det en ond dröm? En 62-årig svensk man sitter häktad i Kambodja för samlag och sexuellt ofredande av tre pojkar, 9-13 år gamla. Nej, drömmen är en grym verklighet!

Svensken hade inlett en lokal adoptionsprocess där pojken som är förståndshandikappad skulle få en "ny pappa". Pojken har bott med mannen som förgripit sig på honom i flera år. De övriga pojkarna som blivit utsatta vittnade om övergrepp men tog tillbaka sina berättelser, troligen mutade av korrupta lokala tjänstemän. – (SvD. 10-01-18)

Kan rättvisa skapas? Dagens SvD skriver: En 62-årig svensk man dömdes i dag i Kambodja till fängelse i 6,5 år för sexuella övergrepp på tre pojkar. Kambodja har sedan några år försökt göra sig av med sitt rykte som en tillflyktsort för pedofiler och har sedan 2003 dömt dussintals pedofiler till fängelse eller skickat hem dem för att ställas inför rätta i sina hemländer.

Nej, Rättvisa kan aldrig skapas! (SvD 10-01-20)

En ond dröm, en medvetenhet om människans grymhet, ett rått och kallt mörker. Jag vill att dessa utsatta barn ska få dansa barfota på grönskande ängar, känna vindens smekningari sitt hår. Långt ifrån denna önskan, stampas de djupare och djupare ner i den tärande gyttjan, smeks av den spyende ondskans hand. En hand av ondska som för evigt invaderar den hjälplösas kropp och själ, där ärren ristats fast för evigt.

Övergrepp mot barn är en handling vi aldrig får blunda för. En makt, ett sexuellt begär riktat mot barn vars tilltro till de vuxna är en självklarhet. Ett svek så stort och manipulativt att ett inre skrik av avsky och förakt, blandas med mina tårar. // Molnkvinnan

ECPAT Sverige är en ideell förening som arbetar med att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnpornografi, trafficking och barnsexturism. ECPAT Sverige ingår i ECPAT International vars nätverk sträcker sig över 84 länder. Det finns starka skäl till att ECPAT Sverige behövs. Svenskar utnyttjar barn sexuellt i utvecklingsländer och i Östeuropa samt på andra håll i världen. http://www.ecpat.se/fram.asp

Smärtan på Haiti

Känslan av hopplöshet gör att min själ lider med de svaga.

Hjälplöshet

En mikroskopisk flaga, en droppe i ett hav
Så lider min plats på denna jord

Känslor av hjälplöshet, ett sinne av fullkomlig svaghet
Avsaknad av redskap i kampen att bistå de svaga

En värld där det fullkomliga möter det hopplösa, en evig kamp
En kamp att lindra, mildra, den eviga smärtan av lidelse

Svältande barn, sinande mödrar
En cirkel som aldrig vill slutas

Munnar som ber av smärta, en ständig hunger
Hud som blottar ben, de ben som Gud en gång har skapat

Sekunder flödar på jordens ädla skorpa, stunder av vanställd ondska
Människors vrider sig i förvriden smärta, den totala hjälplösheten är nära

En mikroskopisk flaga, en droppe i ett hav
Så lider min plats på denna jord

Plötsligt har Haiti blivit allas angelägenhet. Huvudstaden Port-au-Prince, med mer än två miljoner människor, ödelades av den värsta jordbävning som registrerats i landet. Uppgifter om över 50.000 döda är en overklig siffra att ta in. Omvärlden har reagerat och katastrofhjälpen strömmar in.

Internationellt har Haiti alltid varit en paria, ett land där inget fungerar och som ingen vill engagera sig i. Intresset vaknar upp i samband med val eller naturkatastrofer, men därefter lägger det sig snabbt igen och faller i glömska.

Senariet känns som en overklig film, en film att snabbspola, att göra kort. Blundar men bilder åter bilder, träder smärtfullt fram, i min lekamens innersta kärna. Naturens krafter är starka och hotfulla. Den lilla människan är hjälplös, hoppet är det enda som driver den framåt i dess sargade kamp, för överlevnad.

Vill krama alla dessa lidande människor, ta dem i min famn, en famn fylld med kärlek och styrka.

// Molnkvinnan