lördag 13 februari 2010

Du måste vara vacker




Arg, förvånad, uppgiven, gråtmild är bara en del av de känslor som växer inom mig. Känslor som tar överhanden, vill rusa fram, skaka tvn, skaka ut de abstrakta figurer som media visar upp.
Hur tänker de, tänker de överhuvudtaget?

Skönhetstävlingar i USA är en miljonindustri. Mammor lägger ut flera hundratusen på smink, kläder och skönhetsoperationer, på sina minderåriga döttrar. Med gott samvete leker de med ett barns framtid, öser ut pengar på intet...Just nu, i denna sekund, skriker ett barn ut sin smärta, en smärta av hunger och svält, sluter sina ögon och dör.

Just nu i denna sekund, skriker en mamma ut sitt missnöje över sitt barn, ett barn som inte är tillräckligt vackert, vackert i hennes ögon.

Spjut med skarpa spetsar kilas allt längre in i döttrarnas små hjärnor. Signaler om att du inte duger som du är borrar sig djupare och djupare in i själen. Fula människor är dåliga människor, fula människor är avskyvärda! Deras värde kan jämföras med ett stycke livlöst kött som nyss slängts in till vargarna, redo att slukas och förintas. Ful, ful.... Jag smakar på ordet och lägger det i betraktarens ögon.

Jude 10 år har glasögon och trivs med det. Linserna som mamma införskaffat, skaver och är jobbiga att hantera. Jude är ful i glasögon och får inte gå utanför huset i dem. Tårar av inre smärta rinner likt en vårflod längs kinderna på den lilla flickan. En flod som kommer från en tom, mörk och sorgsen själ, vars enda strävan är att vinna sin mors kärlek. Orden bankar likt djungelns galopperande elefanthjord. "Jag måste, jag måste, jag måste, jag måste vinna nästa tävling. En mammas kärlek ska vara stark, gränslös och inte dömande.

Jude är ful, ful i sin mammas ögon!

// Molnkvinnan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar